tisdag 11 november 2014

Ett erkännande...

Jag drömmer om den perfekta julen. Jag drömmer om ett December där allt går i julens tecken. Om de där perfekta kvällarna i goda vänners sällskap. Med glögg, pepparkakor, julbak, pyssel, värmande brasor och massvis av skratt och kärlek. Jag drömmer om underbara vinterdagar utomhus, att dricka varm choklad, göra snögubbar och snöänglar, grilla korv över öppen eld och skapa underbara minnen. 
Jag vill att varje ledig stund ska fyllas med vänner, familj, skratt och julkänslor. Jag drömmer om en julafton med hela min lilla familj. Där alla är glada och nöjda och njuter av all god mat, julklappar, och att familjen är samlad.

Verkligen är dock lite annorlunda och jag känner mig alltid lite besviken. I verkligheten måste man jobba. Vännerna och mina systrar har egna familjer och vänner och det är svårt att hitta stunder då man är ledig samtidigt. Jag har heller inte hittat den stora kärleken att dela mitt liv med, så ofta är jag ensam. Jag trivs rätt bra med att vara ensam... 
men inte under December och jul. 

Min familj firar jul. Men vi är aldrig samlade allihop. Mina systrar firar med sina familjer på vars ett håll. Oftast betyder det att jag och mina föräldrar "flänger" omkring på julafton. Julfrukost/lunch hos ena systern, hem till föräldrarna och packa ihop julklappar och mat och vidare till nästa stad och syster. För att sen åka hem och fira resten av kvällen bara vi tre. Jag älskar min familj och är såklart glad över att vi gör så gott vi kan för att alla ska ses på julafton. På juldagen kommer nästan alltid mina ena syster med familj hem till våra föräldrar och så firar vi lite till. Så egentligen får jag ju fira jul två gånger. 

Jag drömmer ändå om en jul då vi alla är samlade. På ett ställe. Men jag ska vara glad att jag har en sådan underbar familj som jag har. Och för de fantastiskt fina vännerna jag har i mitt liv. Livet är inte som på film, julen är inte som på film, och som IKEA säger:

Det blir jul ändå:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

/